Mätning av oxidationsstabilitet i fasta ämnen och vattenhaltiga vätskor med låg fetthalt

Rancimat-metoden är en väletablerad metod för bestämning av oxidationsstabiliteten hos ätliga fetter och oljor. Den används också för fasta prover med hög fetthalt, exempelvis nötter eller potatischips. Metoden är dock inte lämplig för prover med låg fetthalt. Metrohm har utvecklat en ny, innovativ metod som använder polyetylenglykol (PEG) som indikator och bärarmaterial. Oxidationsstabiliteten för denna indikator ökar som en funktion av den relativa koncentrationen av antioxidanter i ett prov, vilket gör det möjligt att dra slutsatser om provets antioxidantpotential

När fetter och oljor genomgår oxidation utvecklar de en obehaglig smak och lukt. De härsknar. Mätningar av oxidationsstabilitet kandefiniera härskning av oljor. Rancimat-metoden mäter förändringen i konduktivitet i en adsorptionslösning som orsakas av flyktiga nedbrytningsprodukter av oljorna. Den fastställda induktionstiden gör det möjligt att dra slutsatser om härskning.

Medan andra livsmedel med låg fetthalt inte härsknar kan de tappa smaken om deras antioxidanthalt minskar. Sådana prover producerar inte dessa flyktiga nedbrytningsprodukter när de utsätts för oxidativ stress och kan därför inte analyseras med standard Rancimat-metoden. Det nya, innovativa tillvägagångssättet som utvecklats av Metrohm använder PEG som indikator och bärarmaterial. PEG är giftfritt och sönderdelas snabbt vid förhöjda temperaturer och bildar flyktiga nedbrytningsprodukter. Antioxidanter i ett prov stabiliserar nedbrytningen av PEG, vilket resulterar i en längre induktionstid. Förlängningen av induktionstiden beror på antioxidanthalten i provet. Detta nya tillvägagångssätt gör det möjligt att dra slutsatser om antioxidanthalten i olika prover.